Så kul att så många kommenterat!!

Konstigt att alla när det väl kommer till kritan egentligen har samma tankar kring det här med vänner och ändå är alla på något sätt inte helt nöjda :-D

Måste bara få kommentera/svara på Ellinors kommentar om jag är lite rastlös inför det som skall komma. (Kul när ni ställer "frågor"!!!)

Känner nog inte så helt ärligt, vissa stunder längtar jag tills det är över men mesta dels bävar jag faktiskt över vad som komma skall :-( Menar då förlossningen och BB tiden. Bebisen längtar vi efter :-D

Vill inte vara en person som ringer till förlossningen och undrar massa innan det sätter igång, vill inte upplevas som löjlig :-D 

Letar definitivt inte symptom utan glad när jag inte känner ngt :-D

Så hade inte Peter varit så orolig över att jag kände att det rann/rinner från mig så hade jag inte ringt.

Mådde verkligen piss under BB tiden och har nog inte bearbetat det som jag kanske borde om man nu kan det. De flesta omföderskor "ångrar" sig när det närmar sig, så jag kanske är normal i allafall ;-)

Alla känslor som amn hade då kommer upp på ytan igen denna gången!

Är en riktig räddhare av mig och en funderare som vill ha allt klart för mig. Så att inte veta när och hur saker ska ske passar inte mig. (planerar julen för nästa år på julafton).

Ännu värre är det denna gången, som du skriver Emilie finns det en stor oro över Wictor. Hur ska han ta det, hur ska allt ske på bästa sätt osv... Löjligt jag vet!!

Allt låter nog ännu värre än vad det är med, jag är alltid för öppen och för ärlig med att dela med mig om hur jag känner. Folk tror nog lätt att jag är psyko ;-) hahaha!

Försöker fokusera på saker som sker när allt detta är "över", allt som vi ska göra och allt mysigt. Det jobbiga och onda vet jag ju egentligen bara är för en sån liten del/tid av restan av vårat liv........

Tar absolut inte illa vid mig av era frågor/kommentarer så fortsätt :-D

Det är som du kommenterade Lisa att det är skillnad på mycket besök och riktiga vänner. Riktiga vänner kan för mig vara vänner som man kan vara ifrån ett tag men ändå veta vad man har dem och att när man träffas är det som man sågs i går.

Så känner jag med dig Emilie, som du skriver så har vi haft massa kul i hop. Det är sånt som vi gjort tillsammans man hoppas att sina barn får uppleva. Den riktiga leken, för vi har verkligen lekt!

Hoppas och tror att vi ses mer nu när ni bor i mörrum och jag går hemma.

Vissa perioder i livet har man mycket och fokus ligger på att man ska få allt i vardagen att gå ihop.

Jag och Peter kan ofta sakna kompisar som man kan ringa till sent en fredag/lördag kväll och snabbt och impulsivt bestämma att man ska ses. Vi tror alltid att folk är uppbokade och inte har tid. Sen visar det sig att de man tänkt ringa har kännt ungefär lika.

Eller kompisar som man kan ringa när man är ute och går eller kör och ta en fika hos. Jag vill gärna att folk ringer innan de kommer till oss om så precis innan. Anledningen till det är att jag vill hinna klä mig (om jag inte är det, för det är ganksa vanligt att vi/jag inte är det :-D) och sen även hinna plocka undan det värsta. Tror nog att de flesta vill det. Eller är det bara vi som är så sviniga?? ;-)

Vill tacka dig Liz, för den fina kommentaren till mig för ett tagsen. Den värmde verkligen!!!!!

Ja jag ringde till förlossningen , Peter var lite orolig så det var lika bra. De villa att vi skulle komma bort. Vi var där vid halv ett.

Höll på att få riktig panik så fort vi satt fötterna innan för dörrarna på förlossningen. Var när a att bryta i hop och gråta, väl inne på förlossningsrummet fick jag sätta mig. Höll på att svimma och såg stjärnor framför ögonen. Bad Peter om vatten och sa sen till honom hur jag kände. Oj det såg jag inte sa han. Gick som tur väl över rätt snabbt var nog bra att jag fick komma bort dit innan i allafall.

Det var i allafall inte fostervatten som rann, som jag trodde.

Undersökningen var ju inte direkt skön utan snarare väldigt obehaglig.

Nu är jag helt matt och urladdad pga av i natt och sen förlossningsbesöket. Ska dock vänta med att lägga mig så jag kan sova i natt. Får se hur jag känne rmig i morgon, Peter kanske är hemma i morgon med....

Sov max 1 timme i natt pga av öronvärken, höll på att gå att i bitar av smärtan. Tillslut hjälpte alvedonen. Men jag vaknade innan Peter kom ner och bad honom stanna hemma idag.  Nu har jag inte direkt ont i örat, känner lite men väntar med att gå till doktorn, har frikort nu :-D

När vi satt i soffan (jag låg i soffan) kände jag hur det rann från mig. Vi gick upp och la oss och Peter tyckte jag skulle ringa förlossningen. Men gjorde inte det,är osäker på om det är flytningar eller ej. Får se om jag ringer in i dag så vi får komma bort och kolla.

Lyckades somna lite och drömde att jag var och hälsade på Emilie i nya huset :-D Gröna tapeter och helteckningsmattor i hela huset, hahaha!

Tappade 2 skålar med gröt över helteckningsmattan, varför jag nu hade det med mig :-D

Sitter här vid datorn och har ont men inte av värkar utan hör och häpna öronvärk! Helt galet om jag nu skulle få öroninflammation eller ngt.

Vet inte om jag ska skratta eller gråta då!

Fan vad ont det gör!