Vilket program, min stil helt och hållet!

Artisterna Lars Berghagen, Barbro "Lill-Babs" Svensson, Petter, Plura Jonsson, Thomas Di Leva, Petra " September" Marklund och Christer Sandelin flyttar in i ett hus på Gotland. De ska under en semestervecka bo tillsammans, lära känna varandra men också tolka varandras största hits.

I varje program är en av artisterna huvudperson, han eller hon bestämmer hela dagens upplägg med olika aktiveter och utflykter. De övriga artisterna framför dennes låtar i var sin ny, egen version. Under programmets gång får man även ta del av arkivmaterial och tillbakablickar från artisternas historia.

Lite i stil med stjärnorna på slottet vilket är ett program jag också gillar.

Vi river tapeter i i fullfart och med Majas hjälp blev vi snabbt klara :-)

Nu kollar jag tapeter till Wictors rum. Vi ska nämligen sätta upp en vägg i huset. Andra river vi bygger upp. Jaja det är vi som ska trivas och bo här..

Det blir nog en helv vit tapet som denna:

Men denna hade varit riktigt snygg

När Peter och Wictor var på handbollen gjorde jag och Maja stan. Vår första egna tjejtur på stan :-)

Såå mysigt så jag hoppas vi får fler sådana. Efter någon timme kom Peter och Wictor och gjorde oss sällskap, vi fikade och handlade vantar till barnen.

Men oj vilken tid det tar att gå på stan en lördag, jätte många träffade vi på och pratade med det var kul.

Dagen på stan avslutades dock inte så kul, vår fina son har fått tillbaka sin avskyvärda sida..Han rymmer. Han gjorde ju det endel när han var ca 2 år och nu får vi en dos till alltså. Kan meddela att jag blir GALEN på det och till skillnad på när han var 2 då man blev livrädd blir jag nu mer arg.

Nu kan jag i den ilskan känna jag skiter i han!!! Det gör jag ju såklart INTE men känner så.

NU är han hos mina föräldrar han skulle flytta men sen när de kom ville han försäkra sig om att vi kom och hämtade honom. Självklart gör vi det <3

Undrar över en sak.... När vi kvinnor fött barn berättar vi alltid att våra män varit sååå duktiga. Kan inte låta bli att småfnissa åt det. Det uttalandet görs ju alltid i vårt lyckorus då alla gjort allt så bra. Tack hit, tack dit. Men aldrig att man skulle säga vad jag var duktigt!

Sen tycker man alltid att man inte skulle klarat det utan sin man. Det kan jag hålla med om, en mans stöd är trygghet under förlossningen.

Det är nog inte helt lätt för våra män att stå brevid och försöka stödja. Vi kvinnor är ju mitt i att föda barn och inne i det.

Jag vet att Peter tyckte Wictors förlossning var jobbig. Han fick såna magknip av nervositet och jag bara låg och var borta i mååånga timmar. Sen hade vi en sköterska inne hos oss under hela den tiden. Varför vet jag faktiskt inte men det är inte vanligt har jag förstått.

Majas förlossning var mycket bättre där jobbade verkligen jag och Peter mer som ett team.

Så visst är männen guld värda men vi ska inte glömma oss själva tjejer :-)

Wictor nyfödd <3

Maja nyfödd   <3

Min älskade Peter <3

När jag har min sena fredag blir det alltid blaha, jag är så trött då så blir det inte om jag behöver blir jag sur.

I går tyckte jag att vi tillsammans, min man och jag, skulle mysa i soffan. Han var uppslukad i datorn och irritationen steg....jag somnade i soffan och la mig sur över att fredag kväll bara försvann.

Vaknade arg samtidgit som jag tycker att gårdagen inte var något att irritera sig över. Kanske vila behövs ;-)

Jag känner mig inte på topp, molnande värk som mensvärk sen har jag förkylningblåsor i gommen. Gör så tusans ont, bläää!

Förrhoppningsvis är Loppan kryare i dag så vi kan hitta på något. Peter och Wictor ska på handbollsträning.

Om Afte